Boken är skriven i ”jag-form”, av Johann själv, och är en sann historia. Den är skriven ifrån ett amerikanskt fångläger och består mestadels av Johanns tillbakablickar på kriget.
När Johann började skriva i fånglägret beskrev han först lite kort om hur det var i lägret (i Champagne, i norra Frankrike). Sedan fortsatte han med tillbakablickar från hur han hade det när han var 13 år, i september 1938. Han berättar också om när han i början av år 1942 hälsade på sina farföräldrar. De hade ett mycket stort hus, som nu var mörklagt, och en gigantisk tomt med pool.
Han skriver t.ex om en gång när han var hos sin farmor och farfar och fann farmor på soffan (under en stor oljemålning på hennes tre barn) där hon löste bridgeproblem. Den gången visade hon Johann en bok med sina minnen från Australien. En bok som bestod av gulnade bilder och prydlig maskintext skriven av Isa (Johanns faster). Farbror Wolf var på besök.
Senare träffar Johann Philipp, som även visade sig känna farbror Wolf. Philipp berättade om sin uppfattning om hur kriget var mot kommunisterna. Han berättade om alla frivilliga som hade gått med i Waffen-SS ifrån flera olika länder i Europa för att kriga mot kommunismen. ”Snart kommer Waffen-SS styrkor att slåss inte bara för vårt land, utan för vårt gemensamma europeiska arv.” - citat från Philipp (kapitel 3).
Johann tänker även tillbaka och minns att han stod på skolgården och såg hur skolan var uppdelad i två klungor. En grupp ville hjälpa till i kriget för att Tyskland skulle vinna och var beredda att göra uppoffringar för det och en annan grupp som inte ville hjälpa till i kriget och därför försökte komma undan t.ex genom att bli läkare (och då ”behövde” gå i gymnasiet flera år för de hoppades på att kriget skulle ta slut innan de blev klara med utbildningen). Då kände Johann ett plötsligt behov av att visa var han stod. Johann gick fram till den klungan som inte ville med i kriget och frågade Krug (en i deras ”gäng”) vad han skulle bli. Han sa att han skulle bli läkare för luftwaffe. Johann svarade att han inte hade sett något intresse hos Krug att bli läkare förr. Krug högg tillbaka med ”vad ska du bli då Voss?”. Johann kände då ett tydligt behov att visa var han stod och han ville göra något mer än vad de flesta ville göra, så han svarade: ”Jag? Jo, jag ska gå med i Waffen-SS.” - citat ur boken (slutet av kapitel 4).
Sedan åker Johann på soldatutbildningen (eller man kanske ska säga ”polisutbildningen”, då Waffen-SS från början var ”poliser”) och sedan ut i kriget.
Först blir han placerad som kulspruteskytt i Ryssland. Under första dagen var han nära att bli träffad av granater från granatkastare. Om inte hans ”militärchef” hade skrikit åt honom att ducka skulle han blivit träffad. Han blev mycket chockad och rädd. Johann och hans soldatvänner hade förhållandevis mycket tur, de hade inte mycket skador i sitt förband.
Senare hamnade han längs den finska gränsen som skidsoldat. Det första uppdraget Johann fick i norr var att försöka skjuta sönder ryssarnas kulsprutor medan de andra i truppen skulle försöka ta några fångar att förhöra om en eventuell attack i påsk. Johann lyckades med sin del av uppdraget men var nära att dödas. De andra fick tag på en fånge men gjorde själva stora förluster.
Under en permission, som Johann fick på sin födelsedag, gick han på bio. Före filmen visades nyheter om kriget. De visades otroliga filmer av deras pansarförband och infanteri i strid. Han tyckte att de upphetsade rösterna var onaturliga och fick för första gången ett intryck av att det handlade om propaganda. I motsats till vad propagandisterna ville ha sagt, så fick han en uppfattning av falskhet.
I boken får man även följa andra krigsuppdrag fram tills Johann och hans soldatvänner blev tillfångatagna av amerikanska soldater. Han hade då förlorat flera nära vänner.
Boken är, som sagt, skriven ifrån ett fångläger, lite om själva fånglägret, men det mesta är tillbakablickar ifrån hans barndom och tiden under kriget.
Boken var detaljerad skriven men var ändå ganska lätt att förstå, om man borträknar alla krigsstrategier (det var många). Det fanns tyska ord i boken, vilka ofta förklarades i slutet på boken men inte alltid, vilket gjorde det svårare att förstå boken på vissa ställen. Då författaren själv varit med i kriget och boken är skriven i jag-form, så kände jag mig mer delaktig i boken (jämfört med när jag läser en bok som är skriven i tredjeperson eller om boken är påhittad eller skriven i efterhand av någon som inte varit med om det som boken handlar om).
Meningen med boken tror jag är att Johann ville visa att inte alla i Waffen-SS var skyldiga till vad som hände i arbetslägren (utsätta oskyldiga för hårda arbetsvillkor och sända dem till gaskammaren om de inte jobbade tillräckligt bra). Han ville berätta att han vid vissa tillfällen var nära dessa läger utan att veta något mer än att de hade hårda arbetsvillkor i lägren även om andra, nu i efterhand, tycker att han borde sett detta. Han visste att det var hårda villkor i dessa läger och det tyckte varken han eller hans mamma (före han kom ut i kriget) var bra.
Det verkar som författaren ville förmedla att inte alla tyska soldater var massmördare på oskyldiga, utan de flesta var bara ”vanliga” soldater.
Boken förklarar hur mycket påverkan och förtroende Hitler hade i början på kriget. Folk gick till t.ex till caféer för att lyssna på Hitlers tal. Jag lärde mig att även om befolkningen (under den tiden) kände till arbetslägren och att det var dåliga villkor i dem, så visste inte alla VAD som hände där eller att det var vissa ”kategorier” människor (t.ex judar och handikappade) som skickades dit (och inte brottslingar). Jag lärde mig också hur det kunde se ut för en soldat i kriget från dag till dag.
Jag tycker att boken var intressant. Boken var också spännande ibland. Det var dock lite för mycket beskrivningar av krigsstrateger för min smak. Det var bland annat intressant att få reda på olika anledningar att gå med i kriget för en soldat. Jag rekommenderar boken till de som vill veta hur det kunde se ut för en soldat under andra världskriget (och till de som är intresserade av krigsstrategier).
Boken var detaljerad skriven men var ändå ganska lätt att förstå, om man borträknar alla krigsstrategier (det var många). Det fanns tyska ord i boken, vilka ofta förklarades i slutet på boken men inte alltid, vilket gjorde det svårare att förstå boken på vissa ställen. Då författaren själv varit med i kriget och boken är skriven i jag-form, så kände jag mig mer delaktig i boken (jämfört med när jag läser en bok som är skriven i tredjeperson eller om boken är påhittad eller skriven i efterhand av någon som inte varit med om det som boken handlar om).
Meningen med boken tror jag är att Johann ville visa att inte alla i Waffen-SS var skyldiga till vad som hände i arbetslägren (utsätta oskyldiga för hårda arbetsvillkor och sända dem till gaskammaren om de inte jobbade tillräckligt bra). Han ville berätta att han vid vissa tillfällen var nära dessa läger utan att veta något mer än att de hade hårda arbetsvillkor i lägren även om andra, nu i efterhand, tycker att han borde sett detta. Han visste att det var hårda villkor i dessa läger och det tyckte varken han eller hans mamma (före han kom ut i kriget) var bra.
Det verkar som författaren ville förmedla att inte alla tyska soldater var massmördare på oskyldiga, utan de flesta var bara ”vanliga” soldater.
Boken förklarar hur mycket påverkan och förtroende Hitler hade i början på kriget. Folk gick till t.ex till caféer för att lyssna på Hitlers tal. Jag lärde mig att även om befolkningen (under den tiden) kände till arbetslägren och att det var dåliga villkor i dem, så visste inte alla VAD som hände där eller att det var vissa ”kategorier” människor (t.ex judar och handikappade) som skickades dit (och inte brottslingar). Jag lärde mig också hur det kunde se ut för en soldat i kriget från dag till dag.
Jag tycker att boken var intressant. Boken var också spännande ibland. Det var dock lite för mycket beskrivningar av krigsstrateger för min smak. Det var bland annat intressant att få reda på olika anledningar att gå med i kriget för en soldat. Jag rekommenderar boken till de som vill veta hur det kunde se ut för en soldat under andra världskriget (och till de som är intresserade av krigsstrategier).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar